SC Custom Pine

Westerberg SC Custom Pine
SC Custom Pine

Beställd för en ovetande gitarrist som kommer att få den på sin 40-årsfest – hans kompisar och familj har samlat in pengar till bygget. Klassisk amerikansk modell men beställarna ville ha ett svenskt tema så det blev kropp i svensk fur, hals i svensk björk, greppbräda i svensk ek som gasats, plektrumskydd i svenskt läder som graverats med kurbitsmotiv, sadel och positionsmarkeringar (även de på sidan av greppbrädan) av svenskt älgben. Mickarna är svenska Lundgren P-90 Vintage. Sa jag att det mesta är svenskt? Men inte allt; stallet och mekaniken är från Gotoh och all elektronik (även rattar och vred) är från USA. Tunn cellulosalack. Låter så fantastiskt som fur alltid gör – kan bara beskrivas som resonant.

TC Custom ”Stoicheion”

Eller ”De Fyra Elementen” byggd för Johan Dahlström. Kropp i svensk fur, oxiderad och tunt lackad med matt cellulosalack. Hals i flatsågad lönn, dragstång med spoke wheel justering, greppbrädesinlägg i abalone (beställarens design). Stallet är ett Babicz Full Contact Hardware som ger maximal överföring från strängen ner i träet, två Lundgren Modern Vintage, fyra push/pull för serie/parallell mellan mickarna, motfas mellan mickarna och en split på vardera micken. Plektrumskydd och kontrolltäckplattor i bakelit.

Westerberg Custom "De fyra elementen". Med Peter Westerberg

Westerberg TC Custom

Westerberg TC Custom

Westerberg TC Custom

Gibson Flying V 1978 och hur man förstör dragstänger – och byter dem

Det är lite av en missuppfattning att det är lätt att dra av dragstången om man spänner den för hårt – visst, det kan hända men det är väldigt ovanligt. Den största risken med att använda överjävligt våld är att man skadar muttern, speciellt om det är en insex. Så grundtipset är ändå försiktighet när man justerar halsen. Jag brukar få frågan hur mycket man ska vrida när man justerar och jag svarar väldigt lite. ”Jaha, ett varv eller så?”. Nej! Då riskerar man verkligen att dra sönder någonting. Bara ett kvarts varv är i normalfall väldigt mycket men det beror såklart på hur mycket halsen ska rättas, vilken typ av dragstång det är och hur vridstyv halsen är. En bra strategi är att spänna 10-20 grader, kolla vad som hänt och därefter korrigera i steg.
Tar det emot väldigt mycket och det fortfarande inte händer något med halsen bör man lämna den till en specialist (gärna mig). På fem år har jag nog haft inne lika många Fender American Standard från 90-talet med biflex truss rod – dessa svarar vanligen dåligt när man försöker justera dragstången, därtill har muttern en ovanlig tumstorlek och många trycker in en millimeternyckel och trasar sönder muttern. Jag har lagt märke till att greppbrädan på dessa är betydligt tunnare på mitten. Vid tillverkningen spänner man halsen bakåt innan man slipar greppbrädan och när man släpper på den får man en relief. Men på många American Standard från den här tiden verkar det som man spänt halsen väldigt hårt innan man slipar. När halsen böjer sig med tiden finns det följaktligen för lite marginal att korrigera den.  Jag har haft en inne där reliefen var kring 2 mm och det gick inte att spänna dragstången så den enda lösningen är att banda av, slipa greppbrädan rätt och banda om den.

Att byta dragstången är ett ganska omfattande arbete; greppbrädan måste tas bort och även en konvex ”list” som är limmad över dragstången för att hålla ner den i en kurva måste tas bort. Har man tur är det en dragstång som finns som reservdel, annars kan man vara tvungen att tillverka en ny av rundstång som gängas i ändarna.
Därefter limmas greppbrädan tillbaka och nya band sätts i. Slutligen måste kanten på greppbrädan lackas om. Rätt gjort är det ett ingrepp som inte lämnar några synliga spår.

Gibson Flying V - byte dragstång
En Gibson Flying V från 1978 där dragstången gått av precis under sadeln där gängorna slutar. Notera de runda hålen på halsen där det suttit plastbitar som lokaliserar greppbrädan (som har motsvarande hål). Greppbrädan är illa medfaren med chipningar och repor efter en tidigare vårdslös ombandning. Positionsmarkeringarna som är gjorda av celluloid har förstörs när greppbrädan värmts bort.
Gibson Flying V - byte dragstång
En ny dragstång från Gibson på plats. Listen är nytillverkad och undersidan är konvext slipad för att matcha kanalens böjning.
Gibson Flying V - greppbräda, ombandad
Positionsmarkeringarna på greppbrädans ovansida och sida har bytts. Det syns mörka ränder kring vissa av banden som kommer från en tidigare slarvig ombandning, för djupa för att slipa bort. Att byta dragstången är ett stort jobb men jag vill ändå säga att det mest krävande arbetet är att fixa finishen. Cirka tio lager klarlack har lagts på greppbrädeskanten för att komma upp i samma tjocklek som lacken på halsens baksida. Slipning och polering på det.
Gibson Flying V
Och hela gitarren. Ett tidigare brott vid halsinfästningen har medfört att den lackats om. Stallet är utbytt. Den ska enligt tidigare ägare ha tillhört Frank Hannon i Tesla – vilket inte gått att belägga av den nuvarande ägaren. Men det spelar ingen roll – Flying V är en fantastiskt cool design. Dessvärre väldigt oergonomisk om man tänkt sig att sitta ner och spela.

Renovering av Stackpole potentiometrar

Personligen tycker jag att bytta potentiometrar är överkomligt på vintageinstrument, de är en förbrukningsartikel – lite som tändstift eller däck på en bil. Alla tycker inte så och originalpotentiometrar kan kosta många hundra eller tusen om man lyckas hitta några som inte är utslitna. En kund kom med en strata från 1968, allting var original förutom potentometrarna. Han hade fått med originalen när han köpt gitarren och ville nu sätta tillbaka dem. De hade totalt kärvat ihop, när axeln slits ner blir det grader i huset (speciellt vid kanten av loppet) och efter att först gått väldigt trögt slutar det med att de totalkärvar. Jag har varit med om att de suttit så infernaliskt att det varit omöjligt att en slå ut axeln med hammare. Lösningen är att montera isär potentiometrarna, rengöra dem, slipa axlarna jämna (upp till 1500-papper) och montera ihop dem.

Samma vecka fick jag in en strata från 1963 där elektroniken var helt olödd förutom sladdarna till utgångsjack och jordning (eftersom den varit omlackad) med samma problem. Olödad elektronik är något som står högt i kurs så här stod jag inför ytterligare ett steg i utmaningen; ta isär potentiometrarna utan att löda loss dem, fixa dem och montera ihop allting.

Fender använde omväxlande CTS och Stackpole under 50- 60- och 70-talet. Det går ofta att datera en gitarr utifrån potentiometrarna men det finns två risker: potentiometrarna kan vara bytta och det finns ibland en förskjutning – upptill flera år (eftersom man köpte in stora kvantiteter). På huset finns en kod där de tre första siffrorna talar om vilken tillverkaren är (exv. 304 för Stackpole och 137 för CTS). Vill man nörda ner dig i detta har Vintage Guitars Info mycket information.

Stackpole
En fixad, två kvar.
Stackpole
Ytbehandlingen på axeln lossnar med tiden och till slut kläggar allt ihop. Därtill blir det grader som måste slipas bort.
Stackpole
Skadorna på splinsen har uppkommit när man försökt dra runt axeln med tång.
Fender Stratocaster 1963 potentiometer
63:an efter operationen. Jag glömde att ta bilder när allt var demonterat.

Byte kantbindning och ombandning

Vi fick in en Gretsch Country Gentleman från 60-talet där celluloidlisterna på greppbrädan krympt och spruckit. Det ska sägas att det inte är samma gitarr som förekommit i ett tidigare blogginlägg – jag har haft inne tre Gretsch Country Gentleman på två år. Celluloid är inte speciellt åldersbeständigt – det varierar, det håller formen i några decennier men börjar man komma upp i ett halvsekel kan det hända saker. Icke att förglömma plektrumskydden Fender använde mellan 1959 och 1965, så kallade ”green guard” eller ”nitro guard” som kan krympa rejält, ibland flera millimeter i kanterna.
Förutom att kantbindningen spruckit var den i desperat behov av ombandning och därtill var greppbrädan rejält skev eftersom halsen rört på sig – något av det värsta jag sett (och jag har sett mycket) så en rejäl planing av greppbrädan var nödvändig. Dessa Gretsch har så kallade ”thumb prints”, halvcirkulära positionsmarkeringar på greppbrädans bassida. Dessa ligger ganska grunt och de skulle förstöras när man slipade greppbrädan så även dessa fick tas bort och urfräsningarna fick fördjupas innan inläggen limmades tillbaka. Ett annat problem var de små röda positionsmarkeringarna på listen; det finns nytillverkade markeringar i svart och vit plast, pärlemo, abalone osv. men inte röda. De ursprungliga fick tas bort från den gamla listen och flyttas över. Ombandningen gjordes med ”fret overhang”, inte som på original men en acceptabel eftergift i synnerhet som gitarren är en arbetshäst. Det sista stora jobbet var att ta ner listen så att den låg i nivå med halsen och dessutom med en lätt rundning. Slutligen lackades listen.

Gretsch Country Gentleman - byte kantbindning
Kantbindningen borttagen. Tyvärr missade jag att ta en bild före.
Gretsch Country Gentleman - byte kantlist
Den nya kantbindningen med flyttade sidopositionsmarkeringar – röda alltså.
Gretsch Country Gentleman - ombandning
Bandad och men lackbättring kvarstår.

TC-32

Första bygget på länge som inte är beställt – alltså till salu. Kropp i mahogny, Sherwood Green. GFS Dynasonic mickar, låter inte som något annat – helt fantastiskt.

Westerberg TC-32

Westerberg TC-32

Westerberg TC-32

Westerberg TC-32

Westerberg TC-32

Två gitarrmässor på en helg

Två gitarrmässor på en helg: 29 oktober ställer vi ut och visar våra senaste alster på Scandinavian Guitar Show i Fryshuset i Stockholm. Dagen efter medverkar vi på Klubb Gura i Bryggarsalen i Stockholm.

Scandinavian Guitar Show
Scandinavian Guitar Show
Klubb Gura
Klubb Gura

 

Flying Wrenches

Westerberg Flying Wrenches för Bahco

Westerberg Flying Wrenches för Bahco

Westerberg Flying Wrenches för Bahco

Westerberg Flying Wrenches för Bahco

Westerberg Flying Wrenches för Bahco

Westerberg Flying Wrenches för Bahco

Westerberg Flying Wrenches för Bahco

För ett år sedan blev jag kontaktad av verktygstillverkaren Bahco som ville ha en gitarr i form av en skiftnyckel till Sweden Rock som de sponsrar. Jag skissade och kom upp med förslag men insåg att det skulle vara svårt att kombinera en skiftnyckel med en gitarr på ett vettigt sätt men så slog det mig att man kunde göra den som två skiftnycklar i form av en Flying V vilket passade bra eftersom de bett mig tänka hårdrock.

Även om jag inte byggt på den i ett år har det varit en oerhört lång och tidsödande process; framtagning av mått och specifikationer för att göra en CAD-ritning, fräsning i CNC (som föregicks av minst sex dummyfräsningar), efterbearbetning av kroppen vilket tog några veckor, lackering och montering.

Kroppen är gjord i amerikansk al eftersom det är fördelaktigare att fräsa i komplicerade former. Halsen är i amerikansk lönn, också okonventionellt för en set neck men jag vågade inte riskera att göra den i mahogny. Greppbräda i ebenholts, 24,75” mensur, Lundgren M6, HipShot stall och Gotoh mekanik.

A year ago I was contacted by the Swedish tool manufacturer Bahco who commisioned a guitar in the shape of a wrench. I sketched and came up with some proposals, but realized it would be difficult to combine a wrench with a guitar in a sensible way, but then it struck me that it could be done as two wrenches in the form of a Flying V. 

Although I haven’t built on it in a year has been an extremely long and time-consuming process; developing a CAD drawing, CNC routing (which was preceded by at least six dummies) and finishing the details of the body which took a few weeks and finally painting and assembly.

The body is made of American alder because it is more advantageous to route and finish. The neck is in American maple, also unconventional for a set neck but I did not dare risk making it from mahogany. Fingerboard in ebony, 24.75 ” scale lenght, Lundgren M6 pickups, Hipshot bridge and Gotoh tuners.