­Att lacka om gamla gitarrer som inte har originallacken kvar och ska återställas bjuder ofta på stora överraskningar. Som en konservator eller arkeolog måste man försiktigt ta sig genom alla kulturlager tills man kommer ner till originalacken eller träet. Det inte ovanligt att de varit omlackade flera gånger och det är nästan alltid någon typ av akrylfärg men det kan också vara båtfernissa, de kan varit penselmålade eller inlämnade till en billackerare. Man ska komma ihåg att det var ovanligt med spraylack på burk fram till 80-talet och därför var möjligheterna få: man penslade på eller gick till en lackeringsfirma.

Anders Wendin, mer känd som Moneybrother gillar gamla Fender Jazzmaster och vi har haft inne flera av dem för olika åtgärder. Förra året kom han in med en Jazzmaster från 1961 och jag låter Anders berätta själv:

”Jag var hemma hos min mor på julafton då den här kom upp på Blocket. Lite suddiga bilder, ”Helt original”. 35000 spänn. Ändå värt ju, så jag satt mig i bilen och åkte 30 minuter till centrala Örebro och tänkte köpa den som en julklapp till mig själv. På plats såg jag ju ganska tydligt att den var lackad med nåt slags okänsligt tjockt billack och när jag flyttade på lite grejer såg jag att det under det vita fanns det ytterligare ett lager lila metallic med glitter. Dessutom funkade inte ena micken. Men vi pratade om det på plats ett tag. Jag tror verkligen att säljaren trodde att det var helt original så jag köpte den och tänkte att det här kommer du tycka är superkul att sitta och slipa på.”

Kul…. Jo, det är kul i början när man skrapar och slipar för att se vad som finns därunder, försöka utröna vad som har hänt med den genom åren. Men sedan är det ett väldigt drygt jobb att ta bort all lack, spackla upp små hack och slipa den så att ytan blir som sammet.

Det var som han redan konstaterat en plastlack, troligen gjord av en bilfirma: tjock, plastig, blank och  inte helt jämn. Jag förklarade att det är ett omständligt och drygt arbete att ta bort lack från en gitarr för att sedan lägga på en ny autentisk cellulosa. Hans andra förslag var att göra en relic för att göra något som var bättre men jag förklarade att det inte blir snyggt att relica en tjock plastlack – det kommer bara att se ut som man försökt slipa bort lacken på slumpmässiga ställen. Jag sa åt honom att försöka bli vän med den men lite senare kom han tillbaka och bad oss att ta bort all lack och lacka den i gulnad Olympic White.

Förutom detta fanns det några andra problem, bland annat var en mick trasig, elektroniken var bytt och det var nödvändigt att rensa upp.

Före.
Mellan stallet och svajet kan man i blänket se hur ojämn lacken är.
Omkopplaren är bytt men vi kom överens om att låta den vara. Notera vågorna i lacken.
Någon har slipat och polerat plektrumskyddet och på flera ställen har man gått igenom det övre lagret.
Här kan man se olika ”kulturlager”: sunburst, lila metallic, svart och slutligen vit.
Här kan man se den ursprungliga sunbursten som delvis försvunnit med hjälp av kemisk lackborttagning vid en omlackning.
Detta tände ett hopp om att det skulle finnas en intakt sunburst under all lack.
Under den tjocka plastlacken fanns en vit primer. Här kan man se att sunbursten bara finns kring stallet; mycket troligt att det partiet tryckts ner av stallet och undkom en planslipning.
Några lacklager pålagda.
Danne våtslipar.
Färdiglackad, sllipad och polerad.
Varför man inte ska pilla på loggan.
Snygg brazilian rosewood.
Stallmicken visade sig vara död och skickades på omlindning. Plattorna hade slagit sig och det kan mycket väl varit det som förstört lindningen.
Klar att monteras.
Men då insåg vi att elektroniken gjorts om med billiga asiatiska potentiometrar och bilelskablar. Det rättades till med CTS och bomullskablar.
Tom på väg att löda ihop elektroniken.
Detta är en intressant och typisk Fenderlösning; stallet jordas genom kontakt med undersidan av plektrumskyddet – med bitar av en G-sträng.
Man kan se att kaviteten syns lite vid den övre omkopplaren – det är ganska vanligt när plektrumskyddet krymper.
Caset i brun tolex förtjänar att visas upp.