Peter Westerberg

Förra inlägget visade hur vi patchade hålen på en Jazz Bass från 1974 och nyligen gjorde vi samma sak på en strata – också från 1974.
Detta är en s.k. hardtail – en variant utan tremolo som var mer förekommande på 50-talet och 70-talet. Den är mycket lätt då det är al – redan påföljande år började al fasas ut och alla Fender från andra hälften av 70-talet är gjorda i ask – och mycket tung sådan.
Ursprungligen hade denna också varit sunburst men all lack hade tagits bort, man hade lagt på en primer (det är det gråa som delvis sitter kvar) och sedan hade man penselmålat den svart.

Det gråa är en primer som fanns under den svarta plastlacken som hade penslats på. Tidigare ägare hade också haft på en fyrbultshals; dessa hål har vi pluggat.
Upphackat med stämjärn.
En mall fräst i CNC används för att fräsa rent.
Utifrån samma CAD som användes till mallen CNC-fräser man ett ilägg (alltså en patch). Passformen är så exakt att man inte kan trycka ner ilägget för att se om det passar – den skulle inte gå att få upp det igen. Man måste jobba snabbt eftersom limmet gör att träet sväller och tvekar man kan biten fastna halvvägs.
Mickurfräsningarna var lite större än ”normalt” på 70-talet och en speciell mall fick tillverkas. Den s.k. worm routingen har frästs på frihand som man gjorde på fabriken.
Lackering återstår.
Halsplattan har tryckt ner träet och därav kan man ana lite sunburst som blev kvar vid omlackningen. Nere till vänster har det funnits ett batterifack (stallmicken var en EMG) och även detta hål har patchats.
Original hardware för kroppen. En strängbussning saknas och intoneringsskruvarna var så utslitna att de inte gick att använda.