Jag får in en del gitarrer som borde bandats om för länge sedan men jag kan ändå inte låta bli att imponeras av musiker som bara fortsätter att spela. Det känns som en bragd i paritet med att ge sig ut på en cykelsemester i Europa på en rostig damcykel och ändå tycka att det går bra. För ett tag sedan fick jag in en strata med rejält slitna band där ägaren försökt rädda situationen genom att tejpa metallfolie över banden. Även en sadelskåra har korrigerats. Kudos! Jag har även sett en gitarr där man fyllt igenom slitna skåror med lödtenn.
