Kategorier
Okategoriserade

Gibson Les Paul Custom 1971

Det finns uppenbarligen gott om Les Paul från 1968 och framåt här i Sverige och i synnerhet Custom. Vi får in dem påfallande ofta och det inte ovanligt att de har varit med om saker som gör att de kräver mer eller mindre omfattande restaureringar. Inte sällan behöver de bandas om och så var det även med denna men som vanligt hittade vi andra saker som vi åtgärdade när vi ändå höll på.

Vi börjar i fel ände…. Greppbrädans nederände. Banden har dragit ur och skador i ebenholtsen har fyllts igen.
I andra änden har det hänt saker: sadeln har bytts ut och det har gjort så ovarsamt att material saknades på greppbrädan och vi fick bygga upp. Någon hade även bytt en bit av kantlisten – denna bytes ut senare.
Kåporna till mickarna har vi något tillfälle varit borttagna och lödningarna var brutna. Notera att någon råkat eller medvetet ta bort dekalen.
Någon hade gjort denna modifikation för att få till intoneringen på stallet. När gitarren var klar kunde vi konstatera att intoneringen funkade bra och stallet satt där det skulle. Att stallet kan verka vara felplacerat beror ofta på för hög stränghöjd och/eller för mycket relief.
Stallet ovanifrån.
Stallet från sidan. Det här ser vi ofta på Gibson vi får in och jag brukar alltid predika mot ofoget att skruva ner stränghållaren i botten. Många anför att man får mer sustain…. jo, men enligt mig gör det ingen överväldigande skillnad. Nackdelarna är bl.a. annat att det blir trögare att bända och att stallet kollapsar som på bilden.
Man kan pressa tillbaka stallet men dessa stall är gjorda av en zinklegering som inte är så hård – stallet tenderar att böjas igen. Jag rekommenderar att sparar originalstallet och skaffar ett nytt reprotillverkat.
Färdig.