Fender Stratocaster 1963 – originalskick

Vi blir ibland kontaktade av gitarrägare som ska sälja ett vintageinstrument och vill veta vad de har; om allt är original, hur mycket eventuella skador sätter ner priset och vad man ska göra åt det – om man ska göra något överhuvudtaget. Ibland får man ta ställning till om hur långt man ska gå, till exempel är banden ofta slitna men är de original har det ett värde i sig – ska man spela på gitarren eller kommer den att bli ett investeringsobjekt? Kan man göra en lagning som höjer priset eller är det bättre att låta det vara som en del av gitarrens historia? Man gör såklart en grundläggande justering och fixar det mest elementära. Vi ger inga direkta värderingar utan redogör mer för vad som har hänt med den, vad man bör åtgärda, om det är värt att göra det osv.

Vi blev kontaktade av en icke-gitarrist som fått ärva sin pappas Fender Stratocaster från 1963 och eftersom han inte spelade gitarr och insåg att den skulle kunna inbringa en del pengar planerade han att sälja den men kontaktade oss för att få ett utlåtande.
Det var ett ganska enkelt utlåtande eftersom den var i originalskick så till vida att inga delar bytts ut – inte en enda. Därtill med det obligatoriska Järna-caset och lite ”case candy”. Detta är såklart mycket ovanligt på en gammal Fender, för några år sedan bloggade jag om en pre-CBS som var väldigt nära men jag kunde konstatera att man bytt tremolofjädrar och några fjädrar till intoneringsskruvarna. Jag var antagligen den första som skruvade isär gitarren sedan den lämnade fabriken i Fullerton 1963 – och det kändes heligt men också lite konstigt att ”bryta sig in”. Han var helt säker på att hans pappa aldrig skruvat med gitarren, det enda han gjorde var att byta strängar.

Björn Fredin från Västerås köpte gitarren 1963 och startade Clifftones ihop med Bosse Ekman i början av 60-talet, sedan spelade han i Five Guys 1965-1967 och slutligen Tonettes 1967-1968. Därefter slutade han spela helt, sista gången han spelade på gitarren var på en fest 1975 – sedan dess har den legat i sitt Järna-caset under sängen.

Som den lämnades 1975. I caset ligger bland annat en micksladd, ett grenuttag(!), en manual till en Dynachord Eminent och en festskrift – kanske från den där festen 1975.

Ett set Fendersträngar, antagligen från sent 60-tal.

Baksidan. Tremolotäckplattan bortskruvad.

Fem fjädrar och ganska hårt åtskruvade.

8/63 betyder såklart augusti 1963.

Halsplattan borttagen.

Halsfickan med ”factory shim” – alltså ett shims i bakkant som lagts in vid tillverkningen för att få rätt halsvinkel.

2 JUN63B. Den första 2:an indikerar att det är en strata och B:et att den har standardbredd på översadeln.
Randen i mitten kommer av att man fräste halsen i etapper, vanligen är det inte så tydligt som här.

Den som formade halsen satte vanligen sina initialer på halsklacken. Det ska sägas redan nu att Fenders märkningar inte är helt konsekventa och har varierat genom åren.

Innan lackning gjorde man en notering om vilken färg kroppen skulle lackas i. Vanligen skrev man ”SB” för sunburst men ibland bara ett ”B”. Om det var en Candy Apple Red stansades ”CAR” in under plektrumskyddet och var det en Lake Placid Blue blev det ”LPB”.

Ibland kan man hitta ovanliga märkningar som denna. Jag har ingen förklaring.

I kaviteten för stallmicken gjorde man en ”worm routing” för att ge plats åt sladdarna för mickarna. Denna gjordes på frihand med en handöverfräs och blir därför ganska råa och varierande.

Stallet är förhållandevis fräscht, ibland kan skruvar rostat fast av handsvett. Notera tjocka och slipade strängar.

Så fräsch att man skulle kunna ta den för en reissue.

Kluson ”single line”.

Välspelad. Originalband.

Stackpole potentiometrar. Helt olöddat.

Av siffrorna på potentiometrarna kan man utläsa att de tillverkades vecka 24 året 1963, i mitten av juni – alltså två månader innan gitarren byggdes.

Vad står där? Det är namnet på den som lödde ihop elektroniken, vanligen var det mexikanska kvinnor som gjorde denna typ av jobb.

Halsmick i närbild.

Omkopplaren satt fast – helt orubblig. Den är tillverkad av någon legering som korroderar. Fixas med antioxidlösning.

Björn Fredin med gitarren, årtal okänt. Tack till Kvicksound för bilderna.

Five Guys, årtal okänt. De här grabbarna satsade verkligen – två strator och en Jazz Bass. På bandbilder från den här tiden ser man kanske en Fender eller Gibson men oftare Hagström, Höfner eller andra tyska gitarrer. Tre Fender i samma band är anmärkningsvärt.

Björn Fredin längst till vänster.

Med och utan svajarm. Det skulle vara kul att veta hur långt stratorna ligger ifrån varandra i serienummer – jag gissar att båda köptes ungefär samtidigt i samma musikaffär.