Peter Westerberg

En kund hade köpt en Fender Mustang från 1966 där greppbrädan blivit rejält massakrerad vid en tidigare ombandning, han antog att greppbrädan behövde bytas, han hade googlat och hittat ett av våra tidigare inlägg där vi bytte greppbrädan på en Fender Precision Bass från 1968 och frågade om vi kunde göra samma på hans. Det var en av de sämsta ombandningar jag sett och dessutom fanns det grova hack kring banden som uppstått vid ombandningen eller kanske en senare bandslip. Trots att den var i så dåligt skick kunde jag lugna kunden med att det skulle gå att restaurera greppbrädan istället för att byta den. 
Jag har länge sett ner på Mustang – det är ju en ”student model” och man får inte samma känsla som med en fullstor Fender. Men sedan några år tillbaka är det en Mustang jag spelar på hemma i sovrummet. Det är skallängden som tilltalar mig, det blir liksom smidigare och för att få lite mer snärt stämmer jag upp den ett halvt eller helt tonsteg. Och jag har kommit att gilla den så mycket att jag köpte ytterligare en. Och jag är väldigt svag för gamla Mustang med ”competition stripe”.

Håhåjaja... Många band hade inte kommit ner ordentligt men de satt ändå fast då man epoxilimmat dem.
Hacken har uppstått när man filat banden.
Notera vågorna i änden av greppbrädan som uppkommit av hårt spelande. Och jag brukar påpeka det: första siffran är inte månadens dag utan refererar till modellen; 8 är alltså Mustang.
Greppbrädan lappad, lagad och ombandad.
Man hade slipat kanten lutade inåt - så mycket som en millimeter saknades på sina ställen och detta fick byggas upp. Notera skruven som sitter snett - den har dragits med när plektrumskyddet krympt.
Väldigt fräscht huvud. Mustangloggan förmedlar fart - som en häst på prärien. Eller som en bil på highwayn. Stämskruvar med plastknoppar satt på alla Fenders "student models" som Duo-Sonic, Music Master och Mustang.
Här fanns ett annat problem: stallplattan gick inte ner över bussningarna till stallet och låg och svävade. Detta beror på att kroppen har krympt med tiden, man kan ofta se det på gamla strator där hålen för stallskruvarna inte matchar de i kroppen. Hålen slipades så att bussningarna passade.
Skruvarna till stallet hade bytts till "byggskruvar" och de byttes ut mot korrekta. Vänster rätt, höger fel.
Serienumret börjar på L, vilket kallas L-serien som kom 1963. Man hade börjat närma sig gränsen för fem siffror och nya beställdes, antagligen från Race & Olmsted som tillverkade all hardware åt Fender. Siffran "1" i ordern feltolkades som "L" och i sann fenderanda brydde man sig inte om såna här detaljer..
Någon hade gjort om elektroniken och den återställdes till original. En feature på Mustang är omkopplarna med motfasfunktion. Varje omkopplare har tre lägen där mittläget är av. Ställer man omkopplarna som på bilden är mickarna i fas; likaså om man skjuter båda nedåt. I övriga lägen är mickarna i motfas.
Denna är omlackad i något som är rätt nära Dakota Red. Antagligen har den varit Olympic White från början - de hade vita mickkåpor, alla andra färger hade svarta mickkåpor.
Ägaren Jerker Brorsson tog med den på ett gig med Traktens Tivoli kort efter att den blev klar.