Peter Westerberg

En kund hade fått ärva flera fantastiska vintagegitarrer, bland annat Stratocaster från 1968 och en Gibson 330 från mitten av 60-talet och denna Fender Jazz Bass från 1971. Ett dilemma var att fördela ”avsatta medel” för att fixa i ordning alla – fokus blev mer på spelbarhet än att få dem i originalskick, även om vi såg till att fixa till sånt som var anskrämligt.

I sin helhet.
Lite närmare inpå och man kan ana att det är något konstigt med lacken.
För många decennier sedan tyckte ägaren att den behövde en touch up. Slitage lackades över – och det var hyfsat bra gjort men dessvärre hade man också sprayat klarlack över hela kroppen. Billig sprayburk och dåligt gjort.
Det övre partiet på baksidan hade lackats svart – och sedan klarlack över det hela.
Om Eric Clapton spelat bas.
En tonkontroll hade ersatts med en miniswitch till en preamp – typiskt 80-talsmodd.
DiMarzio, antagligen tidigt 80-tal. Notera den extralånga intoneringsskruven – det ser konstigt ut men det är original.
Rust never sleeps.
Detaljgranskar man gamla Fender kan man förstå att det gick undan på fabriken – någon råkade slipa för mycket här. Lägger man en stålskala utmed kanten på en hals från 70-talet är det påfallande ofta man ser att de inte är helt raka.
Ett hack på nästsista bandet. Jag får ofta frågan om man enkelt kan ta bort hack i ett enstaka band – nej, inte utan att man bandslipar hela halsen. I det här fallet gick det enkelt då vi också tog ner det sista bandet.
En hemmabyggd preamp inkapslad i eltejp. Vi tog bort denna, omkopplare och batteri och satte i en potentiometer.
Det här är vanligt på gamla Fenderbasar – dragstångsmuttern äter sig in i träet. Man tappar verkan och till slut tar gängan på stången slut. Dimensionerna på dragstång och mutter är samma som på gitarr och helt enkelt för klena. Sedan beror det också på hur hård och tät lönnen i halsen är; jag har noterat att det varierar från exemplar till exemplar – trä är inget konsistent material.
Ett shims har monterats bakom muttern.
Tom monterar ihop basen.
Vi lyckades ta bort all ”overspray” med lösningsmedel. Därav framträdde skadorna, en naturlig relic som fick komma fram igen.