Peter Westerberg

När man bandar om en hals slipar man vanligen greppbrädan något för att göra den helt plan och få bort det värsta slitaget. Men vill inte ta för mycket och man måste ibland lämna gropar och om den inte går att få helt rak får man kompensera det i bandslipen.
Det händer dock att greppbrädan är så ojämn, skev eller har en rejäl uppförsbacke mot kroppen som gör att man måste slipa lite mer för att få den mer spelbar. Som på denna Ned Callan – en väldigt underlig engelsk skapelse där halsen var extremt skev; tittade på man på huvudet kunde man se att det var vridit flera grader i förhållande till kroppen så vi fick slipa väldigt hårt. Det som kan hända då är att bandmarkeringarna ”försvinner” och det hände här – dock bara den ena på 12:e band där det fanns en rejäl puckel.

Ett hål borras för att kunna injicera limlösning.
Väldigt tunn.
En jigg spänns fast för att kunna borra upp det gamla hålet exakt.
Vi använder ett spetsborr som skär jämnare än ett vanligt borr som skulle trasa upp kanterna.
En ny dot i pärlemor limmades in och slipades ner.
Halsen klar för bandning.