Kay var ett amerikanskt märke som hade sin storhetsperiod under sent 50-tal och 60-talet och såvitt jag vet importerades de inte till Sverige, i alla fall inte i någon större omfattning. Det är inte ofta man ser dem här i Sverige och de som finns har antagligen kommit hit i modern tid.
Även om Kay inte var ett utpräglat lågbudgetmärke kan de inte på långa vägar klassas som exklusiva även om det i katalogerna framgick att man hade en hög ambitionsnivå. Toppmodellerna hade den legendariska Kelvinator headstock, en panel på framsidan av huvudet som sades härröra från en nedlagd kylskåpstillverkning som hette Kelvinator. En av de exklusivare modellerna var signaturmodellen Barney Kessel. Lustigt nog gjorde även Gibson en Barney Kesselmodell men jag vet inte vilken som kom först eller vilken av dem som Barney föredrog. En annan av deras mer kända modeller var Thin Twin som användes av flera blueslegender, bl.a. Jimmy Reed och Howlin’ Wolf.
Kay Tone Truetone Speed Demon (modellnummer K573) tillverkades från slutet av 50-talet och en bit in på 60-talet. En halvakustisk skapelse med bultad hals, tre mickar och stränghållare med trästall. Speed Demon refererar till halsen som ska vara lite snabbare än vanliga halsar men jag tycker den känns högst ordinär. Överlag var den i bra skick men den behövde en ombandning. Till min stora fasa upptäckte jag att någon (nedsättande invektiv utelämnas) hade limmat fast halsen! Jag lyckades dock få bort den någorlunda enkelt med varma spatlar som jag tryckte in mellan halsen och kroppen. Greppbrädan var ganska sliten så jag passade på att slipa den innan ombandningen. Vanligen undviker jag att slipa greppbrädan eftersom man tar bort värdefullt material som påverkar tjockleken och därmed känslan. I övrigt var den i bra skick, vad som slog mig var att elektroniken var helt fungerande för på så här gamla gitarrer är det ofta glapp och skrap i tonkontroller och omkopplare. Här har man i alla fall inte snålat; omkopplaren är något av det mest solida jag sett på någon gitarr.
Hur låter den? Jag hade inga större förhoppningar även om jag hade läst att den skulle låta bra. Ett test genom en Fender Super-Sonic 60 Combo bekräftade detta; ett otroligt kompakt och kraftfullt ljud, lite som P90 fast mer output och möjligen lite mindre topp.