För ett tag sedan träffade jag Roffe Wikström som höll på att sälja av några gitarrer, det fanns en del fina men inga som jag direkt kände för – man måste köpa gitarrer med hjärtat. Vi kom till en gammal tolvsträngad Levin som han inte gett mycket tid på länge och jag slog till på den eftersom det fanns några fel som gjorde den svårspelad, därav ett överkomligt pris och jag tänkte att jag skulle kunna renovera den själv.
Tolvsträngade gitarrer utsätts för mycket mer kraft från strängarna och det händer mer radikalare saker än på en vanlig sexsträngad. Denna behövde en neck reset – man tar bort halsen från kroppen och ändrar vinkeln för att få ner stränghöjden. Strängarnas drag och tiden gör att gitarren kollapsar – locket dras uppåt vid stallet, ofta reser sig även stallet och partiet kring halsinfästningen deformeras. Det sistnämnda är inget som går att se med blotta ögat men det är där det mesta händer. Alla akustiska gitarrer kollapsar med tiden och kommer att behöva en neck reset, undantagsvis gitarrer som är stabilt byggda – men då låter de dåligt.
Därtill hade stallet börjat lossna, också en följd av strängarnas påtagliga kraft. Slutligen var banden helt slut så det krävdes en rejäl insats – tid är en bristvara för mig, jag gav upp och lät den stå i caset och slutligen bestämde jag mig för att sälja den. En stamkund var inne, jag visade gitarren för honom – han köpte den och gav oss i uppdrag att renovera den.
Hela renoveringen gjordes av Marcus som antagligen gjorde det snabbare och bättre än vad jag hade gjort – jag har inte så ingående erfarenhet av akustiska, därtill är Marcus utbildad och har byggt akustiska gitarrer.
Och hur blev det då? Själva renoveringen var mästerligt utförd – jag ger Marcus all cred. Vi hade varit lite oroliga för hur den skulle låta – en tolvsträngad måste man bygga grövre för att den inte ska kollapsa och det kan hämma ljudet. På denna hade man bland annat gjort en förstärkning genom att sätta en enorm stallplatta på undersidan av locket. Normalt sett är stallplattan bara lite större än stallet men här täckte den en stor del av lockets insida – och lockets funktion är att vibrera… Jag befarade att den skulle låta väldigt trött och tråkigt men när Marcus höll på och stämma upp den insåg jag att min farhåga varit onödigt. Den lät precis så där som man vill att en tolvsträngad ska låta, det var verkligen som allting och alla strängar sjöng ihop. Ska jag vara lite kritisk hade den inte den där stora volymen som vissa tolvsträngade har men – de flesta saknar den och denna lät bättre än många tolvor.
Kunder testar vanligen gitarren när de hämtar den men det är inte ovanligt att de hör av sig när de kommit hem och bekantat sig med gitarren i lugn och ro. Samma här, kunden mailade dagen efter och var helt överväldigad – jag citerar honom:
Jag spelade lite på 12:an nu på kvällen hemma i tyst rum och måste säga att jag är häpen över klangen, tror ärligt talat inte jag blivit så paff över hur en specifik gitarr skulle låta, jag räknade med att den skulle låta bra, men inte så här pass. Den låter ta mig tusan magisk vid vissa ackord.
