Fender Stringmaster Dual Eight 1954

Jag har alltid varit intresserad av Fenders tidiga historia och då hur Leo Fender tänkte när han konstruerade modellerna som blivit ikoniska. Leo byggde lap steels under 40-talet och mycket av det tänket flyttade han över till Broadcaster som sedan blev Telecaster. Fender fortsatte att tillverka lap steels men utvecklade även console steels och pedal steels.
Vi fick in en Fender Stringmaster Dual Eight från 1954, dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige eftersom steelgitarren inte slog igenom på samma sätt som i hemlandet.
Man slås först och främst av hur gedigen den är, det är en massiv klump och allting är stabilt och förtroendeingivande. Det finns inget i konstruktionen som är vekt eller känns flimsigt. För det andra slås jag av hur galant man löst saker – som med alla andra gamla Fenderinstrument är de gjorda för att tillverkas enkelt och billigt men ändå utan avkall på spelbarhet, kvalitet och ergonomi.
Problemet var att den var helt död och jag förberedde mig på en massiv felsökning men det visade sig att utgångsjacket vridit sig något, en kontakt låg emot en potentiometer och orsakade kortslutning.

Fender Telecaster Custom 1968, reparation av hals

En olycklig kund skickade halsen till sin Telecaster Custom från 1968 – han skulle byta stämskruvar, de nya bussningarna var lite större och spräckte huvudet. Det nya stämskruvarna var reprotillverkade från Fender, de borde passa men när det gäller många reprodelar är inte alltid exakta. En tiondels större diameter på bussningarna kan vara tillräckligt för att det här ska hända – hård lönn ger inte med sig så lätt.
De nya bussningarna knackades ut med en specialtillverkad jigg, träpluggar (av typen som sitter i IKEA-möbler) slipades koniska, pressades i hålen för att vidga sprickan så det gick att få ner limmet ordentligt. Lagningen blev i stort sett osynlig – såvida man inte synar med lupp. Därtill passade vi på att laga några andra blessyrer i lacken.