Gitarrmyter del 3: stämskruvar

Om gitarren stämmer ur sig ska man byta stämskruvar. Nej, problem med stämningen går till 98% att lokalisera till översadeln. Det kan också bero på stallet eller andra saker – i mycket ovanliga fall på stämskruvarna. Har sadelns skåror grader eller är för små hakar strängarna upp sig, detta kan vara väldigt påtagligt när man bänder – strängen går inte tillbaka i lika mycket som den sträckts.
Det inte ovanligt att jag får in gitarrer där ägaren ber mig att byta stämskruvarna – men det slutar alltid med att jag byter sadeln.

Gibson Les Paul Signature

Även detta inlägg handlar om en udda fågel – en Gibson Les Paul Signature från 1972. Les Paul lobbade hårt hos Gibson för att de skulle anamma lågimpendansmickar – de har sina fördelar men inte så stora att Gibson ville satsa på dem lika mycket som Les Paul. De gjorde honom till viljes med några modeller med lågimpedansmickar; Les Paul Recording, Les Paul Professional, basen Les Paul Triumph (som hade en Les Paul-formad kropp) och Les Paul Signature. Alla dessa läste jag om när jag började nörda ner mig i gitarrer i början på 80-talet, de tre förstnämnda har jag sett några gånger men ändå väldigt sällan. En Signature har jag aldrig någonsin sett i verkligheten tidigare.

Gibson Les Paul Signature
Udda fågel – guldtupp?

En märklig best, designmässigt hälften 335 och hälften Les Paul Goldtop. Kroppen är uppbyggd som en 335:a med en centerstock. Den har en tidstypisk tredelad hals, ett ”vanligt” Gibsonhuvud och crown inlays. I övrigt inget udda – förutom mickar och elektronik. På sargen sitter ett telejack för lågimpendansutgången och på locket sitter motsvarande för högimpendans. Tanken var att man via lågimpendansutgången skulle kunna köra rakt in i ett mixerbord, därtill blir det mycket lite dämpning av kabeln. Högimpendansutgången är kopplad till en transformator inne i gitarren som ger den en utimpendans som är att jämföra med vanliga högimpedansmickar. Det finns bara en volym och en ton, de två andra rattarna är vridomkopplare: en impedansomkopplare med tre lägen och en för att koppla mickarna i motfas.

Detta exemplar var i bra skick trots sin ålder men greppbrädan var lite ojämn, några band var ojämna och slitna så det blev en ombandning.

Gibson Les Paul Signature
För att vara från 1972 var den i bra skick, även om det fanns tecken på att den spelats mycket hade tidigare ägare varit rädd om den. Jim slutpolerar banden – allt utom banden är täckta med tejp, även baksidan.

Gretsch bas från 1964

Möjligen har jag nämnt det innan: jag älskar udda gitarrer. Strata, tele, Les Paul, SG, 335 ser jag varje dag och de bjuder sällan på några överraskningar. Det är alltid kul att få in udda, konstiga, knäppa, ovanliga, misslyckade eller missförstådda instrument. Dessutom älskar jag när det finns en historia bakom och få höra ägaren berätta om sin affektion för instrumentet. Vi fick in en udda Gretschbas, så udda att jag faktiskt inte lyckats googla fram en liknande – så det var en riktig odd ball. Varianten med två mickar är ovanlig men denna med en mick är antagligen lika vanlig som en vit älg. En verkligt udda detalj är en utdragbar stackel så att man kan spela den som en ståbas.

Gretsch bas 1964
Notera tum- och fingerstöden – både och.

Dessutom hade den en lång historia med ägaren. Den är tillverkad 1964 och han köpte den på Franks Musik i Gamla Stan (som drevs av den fantastiske hot-dragspelaren Erik Frank) 1968 för 400:- inklusive ett fodral som är det största och underligaste fodral jag sett. Ägaren spelade i ett rockband men senare satsade han på klassisk gitarr och han beställde två gitarrer av den legendariska gitarrbyggaren Georg Bolin – en klassisk och en altgitarr, sistnämnda var en 11-strängad gitarr med vilken man kunde spela äldre lutrepetoar – Bolins egen inovation och hans flaggskepp. Basen har länge legat i träda men nu hade han bestämt sig för att rusta upp den och få den spelbar.
Det största problemet var att stränghållaren var sprucken och det var inte tal om att ersätta den med något som bara var liknande. Det visade sig att vara näst in till omöjligt att hitta en – jag googlade och följde alla länkar som verkade vettiga, mailade folk som specialiserat sig på vintagedelar till Gretsch. Jag gav upp men när jag kollade två veckor senare dök det upp en på Ebay i USA – det var new-old-stock och kostade närmare 2000:- med frakt.
Gummit på dämparen hade förmultnat och en ny fick tillverkas. Därtill fick den en allmän uppfräschning och även fodralet fixades till.

Gretsch bass headstock
Stort men coolt huvud. Notera nubben som fixerar sadeln – det är original och inget som gjorts i efterhand.
Gretsch Filtertron bass
Nytt gummi på dämparen. Dessvärre har mycket guldplättering försvunnit, speciellt från stallet.