Att limma greppbrädor

Jag vet av egen erfarenhet att limmet mellan halsen greppbrädan har betydelse för tonen; jag har provat olika men det är Titebond (industriellt vitlim som majoriteten av alla gitarrbyggare använder) som funkar bäst. Nej, det här är inget mumbo jumbo – det är högst vitalt att få till en bra skarv mellan hals och greppbräda. Senaste året har jag börjat använda hudlim – jepp, det är skinn och hud från djur som kokts ner till en sörja – helt animaliskt alltså. Skälet till detta är att det anses vara ännu mer gynnsammare för tonbildningen – dessutom finns det andra fördelar. Alla tidstrogna reissues från Gibson använder hudlim och då kan det ju inte vara fel – eller? Och fiolbyggare skulle aldrig använda vitlim.

Limma greppbräda

Gitarrens fiende nr. 1

Det finns få saker som är så smärtsamma som när kunder kommer in med dyra akustiska gitarrer med sprickor – som lätt hade kunnat förebyggas.

Här i Norden pendlar luftfuktigheten kraftig med årstiderna. Under sommaren kan den ligga på acceptabla 35-45 % relativ luftfuktighet. 40 % får anses vara normen, i varje fall för en gitarr. En regnig dag på hösten kan det rusa upp till 60 % vilket inte är direkt skadligt för gitarrer men de kan låta lite tröttare. När kylan kommer faller det ner till 20-25 % och det är då det börjar bli farligt. Det är inte så att gitarren förstörs av en eller några dagar av torr luftfuktighet – det tar en tid innan träet torkar ut. Locket sjunker in, halsen kan röra sig, partiet ovanför halsinfästningen blir för högt, locket blir randigt och framför allt riskerar man sprickor i lock och greppbräda. Någon gång i januari börjar kunder komma in med ofta dyra gitarrer som tagit stryk efter några månaders torka. Locket (och därmed stallet) har sjunkit in några mm vilket gör att strängarna ligger för lågt. Sprickor i locket är inte ovanliga och dessvärre ofta extremt kostsamma att laga – är det större sprickor kan det kosta många tusen om man ska göra det snyggt.

Jag får ofta frågan hur elgitarrer klarar låg luftfuktighet – det är normalt inte några större problem men greppbrädor (speciellt i ebenholts) kan spricka. Det vanligaste är att träet i halsen torkar så att bandändarna sticker ut, bara några tiondelar men det känns i fingrarna. Att slippa ner dem kostar ca 600-800:-. Halsen kan röra sig så att det blir mer eller mindre relief – stränghöjden blir för hög eller så rasslar det. Jag har några kunder som kommer in två gånger om året för att justera om halsen.

Många frågar också om elgitarrer tar skada av kyla. Nej, det är inte kylan i sig utan den torra luften som är faran. Så att gitarren har legat i ett kallt bagageutrymme några timmar är ingen större fara. MEN: med reservation för cellulosalack – beroende på hur tjock den är och hur mycket mjukmedel som finns i lacken. I min ungdom hade jag varit och spelat med vårt band och jag gick hem med min egenbyggda gitarr i den smällkalla vinternatten (jag gissar att det var 10-15 grader), en kvarts promenad. När jag tog upp den dagen efter var hela kroppen dekorerad med långa stora sprickor – tyvärr inte något som var i närheten av en åtråvärd krackelering. Det är också högst individuellt hur elgitarrer klarar kyla och torr luft. Jag hade en kund som kom med en gitarr som legat på en ouppvärmd vind i flera år – det fanns inga som helst tecken på att den farit illa.

Några råd:

1. Låt gitarren ligga i hardcaset med en ljudhålsluftfuktare (som ska fyllas på med någon veckas mellanrum).

2. Skaffa en luftfuktare. Kostar inte många hundralappar.

3. Köp också en hygrometer för att hålla koll på luftfuktigheten.

4. Ställ inte gitarrer eller case nära element, kaminer eller öppna spisar.

Det verkar som jag eliminerar arbetstillfällen – kanske det men det är onödiga och mentalt smärtsamma jobb som jag inte vill ha.